Sista dagen innan semestern

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det. Men fan va grymt jävla skönt det ska bli med semester.

Det är första året med betald semester. Förr har jag alltid pluggat eller haft eget företag eller haft andra saker i vägen som gjort att det där med semester var inte att tänka på. I år har jag betald. Beltald. Semester. Det är helt sjukt.

På den tiden då jag sommarjobbade, pluggade och allt det där fattade jag inte denna totala hysteri efter semester, utan var nog mer av inställningen att:

"Om det är så viktigt med semester och att du känner att du bara dör innan du ska iväg och att det är så fruktansvärt att komma tillbaka efter dina fyra veckor i din svennesommarstuga så får du väl fixa ett kul jobb istället. Som du gillar."

Nu har jag fattat att det inte är så lätt att för det första få det jobbet och för det andra, oavsett om man gillar sitt jobb så är det grymt att kunna lägga in ett autosvar som säger att:

"Tack för ditt mail. Jag är på semester och återkommer den 14
augusti."

Dessutom så drömmer jag om att spendera min semester i en svennesommarstuga. I alla fall halva tiden.

Medelsvensson?

Jag är någon form av medelsvensson men med alldeles för mycket tankar. Kan jag skaffa ICA-kort eller ger det för mycket vuxenpoäng för att jag ska kunna må bra? Borde jag ta med en flaska vin när jag blir bortbjuden? Är det inte läbbigt att jag och min sambo ofta pratar om oss själva i vi-form och säger saker som:

Ni vet att vi har börjat lägga en buljongtärning i pastan när vi kokar den för
att vi tycker att det smakar så mycket godare då.

Många frågor samtidigt som jag drömmer om familj och hus. Men i nästa sekund blir jag livrädd och vill bara vara full på en strand i Barcelona.

Allt medan jag bor och jobbar i en medelstor stad, med medelmycket vänner, och medelintressanta intressen. Och medelmycket pengar. Och medelmycket kul som händer i mitt liv.

Då börjar vi...

Då har även jag startat en blogg. Inte först men inte heller sist.

Det ska handla om vägen till att bli vuxen. Om ett liv där man varannan helg fortfarande festar vilt hela nätterna och där man varannan helg går på parmiddag med bekanta eller diskuterar barn på familjemiddagen.

En fas som inte har något namn. Men en fas som är smärtfylld och samtidigt roande. I en ålder då man närmar sig trettio och fortfarande inte riktigt fått ordning på sitt liv.