De tio aporna

Häromdagen åkte jag tåg igen. Ja, det är fanimej bästa blogginspirationen. Outstanding.

Jaja. Jag åkte tåg. Och så tittar jag ut genom fönstret på en plattform och ser en man försöka dra en resväska a la gamla modellen. Alltså inte en kabinväska utan en sån där väska som har ett litetlitet handtag som gör att man måste böja sig när man går och som har smalasmala hjul och total obalans så väskan välter varje meter och slår i hälarna så den välter o så det gör ont som fan o allt det där.

Det får mig att undra hur fan man tänkte? Hur kunde det ta så lång tid innan man kom på att det är smartare att vända lite på grejerna så blir väskan mycket lättare att dra. Alltså det är ju liksom ingen superrevolutionerande idé som nån snubbe/snubba kom på en dag. Ändå så totalt genialt. De satt på nått möte. Nån säger. "Men hörrni. Varför inte liksom ställa väskan på höjden och sätta hjulen på bredden istället för lången? Skulle inte det bli mycket bättre." Det är ju fan en asenkel idé. Ändå tog det åratal innan nån gjorde det.

Det jag då undrar över är ju såklart: Hur många grjer går vi runt och bara gör som liksom skulle kunna göras på så otroligt mycket smartare sätt än vi gör. Men vi liksom bara kör på utifrån gammal vana och inte tänker.

Jag fick för ett tag berättat historien om de tio aporna. Ett sant experiment man har gjort i USA. Det man gjorde var att stoppa in tio apor i ett rum. Där fanns en trapp och om man klättrade uppför den fanns det massa bananer.

Men, det var bara en apa i taget som kunde klättra uppför den smala trappen. Och när den gjorde det passerade den en sensor som gjorde att det började spruta kallvatten på de nio aporna som stod kvar nedanför.

Efter ett tag kom nån apa på det där och började stoppa de andra från att klättra upp och ta bananer. Till slut hade alla fattat grejen och ingen apa klättrade upp.

Då tog man ut en apa och satte in en ny. Vilken självklart satte fart för att klättra upp till bananerna. Men då sprang de andra nio fram och stoppade honom. Och han klättrade inte upp.

Sen bytte man en apa till och samma procedur utspelade sig.

Till slut var det tio apor där inne som aldrig hade känt kallvattnet. Men ändå spärrade de vägen när det kom in en ny apa.

Jag tror att det är precis så här vi människor funkar. Vi gör massa grejer som nån har sagt att vi ska göra men vi ifrågasätter inte.

Jag vill inte vara som aporna. Men på många sätt är man nog det. Jag undrar hur mycket egentligen? Hur mycket gör man som är totalt ologiskt men som bara snurrar på för det är så man alltid gjort liksom?