onsdag, januari 23, 2008

En blogg om tåg

Ibland funderar jag på att starta en blogg som bara handlar om att åka tåg.

Då skulle jag bland annat kunna skriva om de senaste dagarnas tågresor som bland annat handlat om:

1) Ett försök av mig och Staffan att för en gångs skull resa oss och göra oss i ordning tidigt då vi hade en miljard väskor i andra änden av vagnen. Strax efter Flempan reste vi oss. "Det kanske är lika bra att vi gör det där som vi hatar och tar våra grejer redan nu, då vi har så mycket", sa Staffan. Sagt och gjort. Tio minuter innan det är dags att rulla in på centralen reser vi oss upp. Men va fan händer? Jodå, sist blev vi ändå. Alltså folk är ju helt sjuka. Varför står ni där i en kvart innan det är dags att kliva av? Vad tänker ni på? Vad är ni nervösa för? Vad tror ni ska hända om ni inte är redo att slänga er av innan vagnen rullar in på plattformen? Varför står ni där och sliter i dörren av rädsla för att den just på er hållplats inte kommer öppna sig? Här kommer info till er. Det går automatiskt. Det finns nån sorts elektricitet i dörren så den öppnar sig, helt av sig själv. Ni kan inte missa det. Ni kan inte missa att gå av. (Oj, sorry på aggressionen, men det här upprör mig.)

2) Mannen i 60-årsåldern som satt bredvid mig på väg från Ludvika idag som hade "Det gör ont" med Lena PH som ringsignal och svarade "Yes, det är Sandström" med tonårsröst varje gång det ringde.

3) Konduktören som gick in på toan och kom ut en kvart senare tillsammans med den värsta bajsdoft världen skådat.

4) Rösten som en dag med den värsta seriemördarrösten sa "Nästa Säter" när vi rullade in i den välkända byn.

5) Mannen som inte hade någon egen vilja och gjorde allt det jag gjorde på vägen från Tranås en dag. (Drack kaffe, åt choklad, läste tidningen, spelade mobilspel osv.)

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Men just nu slutar jag. Fortsättning följer en annan dag.

1 kommentar:

Anonym sa...

ÄNTLIGEN nya blogginlägg från bästa sandy dee. det sjuka är att jag för mindre än 5 minuter sen sa: Åh, vad jag älskar att åka tåg.

i spanien var de ännu värre, på vanliga bussar. de reste sig upp precis innan bussen stannade vid hållplatsen innan den de skulle gå av vid...

visst berättade jag om när jag i somras inte hann gå av tåget i kisa, hur jag fick springa genom hela tåget fram till lokföraren o hur han stannade vid ekströms såg (eller vad det hette...) utanför kisa och jag fick klättra och hoppa ut genom hans dörr... :o)

ses på fredag hos da loser ;o)