Precis hemma från några veckors flackande. Grymt härligt allting. Det inleddes i Thailand med paradisstränder, sol och oändliga diskussioner om Leif GW Perssons relation till Dooleys. Fortsatte med allt och inget hos familjer och vänner, där jag bland annat lyckades med utmaningen att sno Staffans syrras present i julklappshasarden (även om det var deppigt att mitt lyxiga taxfree-Dior-lipgloss numera pryder Emmas läppar). Och avslutades med en fantastisk nyårsafton fylld av fotbollsgolf, elfel, badtunna, jordgubbsdrinkar och grymt sällskap.
Då vaknar jag i vardagen igen och inser att jag älskar även det.
Då Marie redan gjort anspråk på den finaste årskrönikan ska jag inte göra ett försök att toppa, utan bara konstatera att 2007 var fantastiskt.
Ett plötsligt infall tog oss till huvudstaden och jag blev förälskad direkt. Allt blev bättre än förväntat. Drömmar och mål blev sanna.
Jag vann nya vänner och fann gamla vänner. Resan med Staffan fortsatte uppåt. Och jag skaffade ett hem.
Nu är det 2008. Imorgon går jag till jobbet som fast anställd. Trodde aldrig att jag skulle säga ja. Men det hände. Och det känns härligt.
Om ett par veckor kommer Linda tillbaka till Sverige och till Stockholm.
Helt klart verkar det som att även 2008 kommer bli ett år att minnas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Är det okej om jag kommenterar med gåshud längs armarna, tårar i ögonen och ett brett leende på läpparna?
Jag blir alldeles lycklig när jag läser vad du skriver. Vilket år gumman! Men mest av allt VILKEN TJEJ!! Åh, vad jag gillar dig. Vill ses snart och ofta. Och gör vi inte det så är jag fortfarande så himla glad att jag under 2007 fick lära känna dig. Shit. Blir man alltid så här sentimental kring nyår?
Haha.. Efter Linns kommentar så känns min lite beige! Men jag vill ändå säga att jag tycker DET var en väldigt fin årskrönika! Och det är bara för att du är det! Fin alltså! Vi MÅSTE ses snart! Puss!
Skicka en kommentar