Jag kan inte sy

Jag har sprätt bort tre knappar i ett par av mina favvobyxor idag. (Ni vet de där hängiga jeansshortsen). Heter det sprätt förresten...Hm... NE hjälp!

Ok. Nu har jag kollat det hela, och javisst, det heter sprätt. (Sprätta, sprätte, sprätt.)

I alla fall.

Jag har sprätt bort tre knappar.

Det stör mig inte så särskilt mycket. Det är ju sånt som händer liksom.

Det som stör mig är att jag vet att jag aldrig nånsin kommer fixa det hela. Jag är en total katastrof när det kommer till sånt. Trots att jag är uppfostrad av en väv-tant, som jag ibland kallar min mamma, så finns det inte en chans att jag kommer fixa detta. Mamma kan virka, sticka, väva och sy. Men jag är katastof.

Just nu är jag mest nyfiken på om jag kommer använda mina byxor utan knappar eller lägga dem på en hylla och aldrig se dem igen.

På hyllan där det för övrigt finns sjukt många plagg.

Varför kan jag inte flytta den där jävla tummen som sitter där mitt i handen åtminstone en lite bit så att jag kanske pallar med att fixa sånna här, egentligen rätt triviala grejer?

Usch, nån dag ska jag ta och mogna till lite och faktiskt bli en fixare. Men än så länge låter jag min hylla med icke-fixade saker växa bara mer och mer. Och fortsätter att tänka: jag fixar det imorrn.