Älska alla dagar

Det drar ihop sig till Alla hjärtans dag. Dagen då man ska manifestera sin kärlek till sin älskade genom att ge en kärleksgåva.

Jag hatar Alla hjärtans dag.

En gång i tiden jobbade jag på en tidning och skrev då en krönika som hette "Älska alla dagar". För vad fan är grejen med Alla hjärtans dag?

För mig är det ett tecken på att man inte är tillräckligt påhittig och romantisk i resten av livet så att man helt enkelt måste påminnas en dag om året om att "visst fan, jag är visst kär i min snubbe/snubba" eller "åh vad härligt, min snubbe/snubba är kär i mig".

Aftonbladet håller nu på med sin årliga kartläggning över vad man önskar sig på alla hjärtans dag.

"En dag på tu man hand med min älskade" är vad svenne banan önskar sig just nu.

Att glida runt på Djurgården hand i hand med den man är ihop med och visa hela världen att man minsann har någon som gillar en tillbaka. Varenda jävla resturang i stan kommer vara fullbokad. Ljusen kommer tindra. Kärleken spira.

Alltså den typen av romantik är överhuvudtaget nått som jag inte riktigt förstår mig på. Jag kanske en dag kommer ångra detta inlägg, men jag gillar faktiskt bättre fantasi än klisché. I Aftonbladet-undersökningen ska man kryssa i vad man helst vill ha på den stora dagen. Och allt man kan välja mellan är de traditionella grejerna som en chokladask, en ros, ett städat hem (men hallå?), lite annan skit och så den där på-tu-man-hand-dagen.

Men varför kan man liksom inte vara kär jämt? Jag blir ju betydligt gladare om Staffan gör nått annorlunda och kul en dag mitt på året och inte kommer hem med en pliktskyldig ros just den 14:e februari.

Jag skulle bara garva åt honom då. Nästan skämmas lite över att han är så icke fantasifull. Men jag kanske är knäpp?